Minarelationer
En personlig blogg från mig till er, följ med på min resa genom sorg, förtvivlan, ilska, kärlek och styrka
Min man lämnade mig och jag skäms över att säga det
Det är svårt att skriva det här. Jag skäms. Skäms över att han kunde lämna mig så plötsligt. Skäms över att jag inte lyckades hålla ihop vår familj. Skäms över att jag ibland känner att jag inte räckte till att jag inte var värd att stanna hos.
Värd att älskas.
Och det värsta är att jag fortfarande skäms över att känna så.
Det här är inte något peppigt ”nu börjar mitt nya liv”-inlägg. Det här är början på en lång resa genom chock, sorg, ilska, ensamhet, självförakt… men också, sakta men säkert, styrka.
Min man lämnade mig utan förvarning. Visst hade vi våra problem, som alla par, men jag trodde aldrig att det skulle sluta så här. Det här är inte första gången han svek mig han har tidigare varit otrogen, men då valde jag att stanna.
Jag skriver inte för att få sympati. Jag skriver för att försöka förstå vad som hänt. Och för att kanske hjälpa någon annan som känner sig lika vilsen och ensam. Jag skriver också för att försöka bli hel igen.
Här, på den här bloggen, vill jag vara ärlig. Dela allt, bit för bit.
Jag är kvinna, mamma, utbildad relationsterapeut. Jag borde veta bättre. Men ändå krossades jag.
Det här är min berättelse. Om sorgen, förvirringen och ilskan. Men också om vägen tillbaka, den jag nu tvingas ta för att hitta mig själv igen.
Det kommer inte alltid vara fint. Men det kommer att vara sant. Min sanning.
🎧
Glöm bort mig då – en låt som bär min smärta
Den här låten har gått på repeat när allt kändes som mest trasigt.
Jag har lyssnat på “Glöm bort mig då” i stunder när jag knappt visste hur jag skulle ta mig vidare. När sorgen låg tung över bröstet och jag längtade efter något som kändes så långt borta att få känna mig hel igen.
Den fångar precis den känslan:
Att hoppas att någon en dag ska släppa taget om en, så att man själv äntligen kan få andas. Att slippa bli påmind, slippa undra, slippa hålla fast i det som inte längre finns.
Det är inte bara en låt. Det är en påminnelse om den där längtan att få bli fri. Och kanske, en dag, faktiskt känna att man är det.